Har kommit hem igen. Från Kroatien och sommaren. Blev så besviken över att behöva återgå till vinterjackan. (Jag vet att jag skrev att det var vår för några veckor sen, men jag tror jag misstog mig - träden är ju inte ens gröna.) Och plötsligt känner jag mig fel, för jag är liksom inställd på sommar och solvärme nu.

Jösses, jag saknar till och med plenary en hel del. Det var tufft att sitta där, men den känslan som infann sig när hela rummet spontant brister ut i en jättevåg som går flera varv runt i plenary är helt obeskrivbar.

Fast det är lite konstigt att efter att ha spenderat dagarna tillsammans med nästan 250 pers så är det första som griper mig när jag åker därifrån inte saknaden av de människor jag lämnar, utan hur mycket jag saknar någon som faktiskt kunde ha varit där.