Brunchen i Malmö förtog samtliga krafter och nu finns bara en konstant mättnadskänsla. Jag orkar inte göra någonting, plus att jag inte är sugen på att göra någonting.

Egentligen borde man väl ta till vara på den här söndagen nu när solen har tittat fram igen.. Ska i alla fall försöka slita mig från datorn ett tag.

Trevlig söndag!

 

Efter middagen satte vi oss och tittade på Tru Blood på SVT play - faktiskt en riktigt bra vampyrserie..

Sitter och multitaskar - har möte om ett event i Göteborg i oktober på Skype (OLM = OnLine Meeting). Tror det är typ sex deltagare och för min del är det Skype utan mikrofon, så jag lyssnar helt enkelt på konversationen och kommunicerar genom att skriva. Mycket intressant.

På dator nummer två sitter jag och kollar på Google dokumentet som uppdateras ständigt av sekreteraren för mötet. Precis den texten som diskuteras.

Och så försöker jag blogga. Och surfa. Och kolla min mail. Och äta.

Med två laptops i knäet blir det ganska varmt..

Nu när Fuglesang är uppe i rymden skrivs det om färden överallt och rymden är aldrig mer intressant, så jag tänkte inte vara sämre och kan passa på att berätta om mitt eget minne av Fuglesang.

För två år sedan, efter Fuglesangs första rymdresa, fick jag under ett möte i Stockholm tillfälle att lyssna på honom när han berättade om livet i rymden och hans väg dit. Vad jag vill minnas så var det en mycket intressant föreläsning han höll, men det starkaste minnet jag ändå har av honom är från senare samma kväll.

Det var helt enkelt en stor sittning (middag) med representanter från de sju största svenska teknologkårerna samt inbjudna gäster, däribland Fuglesang som dessutom fick motta ett speciellt fint pris. I alla fall, på studentsittningar sjungs det ofta mycket och glatt. Mitt starkaste minne av Fuglesang är just från denna middag och det tillfälle då han går upp på scenen och med en enorm energi och inlevelse river av "Kalmare stad" samtidigt som han hoppar runt på scenen med ett järnrör.

Då var det heller inte svårt att förstå att vår stora hjälte Fuglesang gick under smeknamnet Fylleslang när han läste på KTH. Den här killen kan sina studentsånger och har varit med på åtskilliga studentfester.

Han var faktiskt väldigt bra där uppe på scenen.

I måndags var det dags att ta tag i vardagen igen efter semestern och sommarkursen. Därför tyckte både sambon och jag att det var en mycket bra idé att fira detta med en ledig eftermiddag och en cykeltur ut till stranden i Lomma. Vädret var nämligen underbart och det blev en fantastiskt skön eftermiddag i sanden.

 

 

Underbart!

Jag har fått problem med sömnen. Inte så att jag inte kan sova, utan tvärtom. Jag verkar inte få nog med sömn och somnar till titt som tätt under dagen även om jag sovit många, många timmar under natten. Så det blir middagstupplur, lunchtupplur, frukosttupplur och allmänna tupplurar. Jag får aldrig nog med sömn!

Jag antar att jag inte riktigt har återhämtat mig efter sommarkursen då det blev lite väl ansträngande och väldigt lite sömn de sista dagarna. Så jag antar att jag fortfarande försöker ta igen mig. Ta tillbaka den sömn jag inte fick då. Men det börjar faktiskt bli lite jobbigt, för det har gått några dagar nu och jag går fortfarande omkring och vill sova - hela tiden!

Man kanske skulle gå i idé över vintern? Och börja nu?

Har kommit tillbaka till de skånska slätterna och försöker sakta acklimatisera mig till civilisationen, men jag saknar mest de nordligare breddgraderna, för trots skoskav, blåsor och ömmande leder var veckan i fjällen precis sådär underbart härlig att jag mest vill tillbaka.

Jag tänkte ta och berätta om resan när jag orkar och visa några av de vackra vyerna som lappland bjöd på, men jag tror jag måste smälta att vara hemma först.

Ville bara tala om att jag är tillbaka nu.

Nu sticker vi iväg upp till fjällen. Vi åker tåg till Kiruna och sedan buss till Nikkaloukta. På tisdag ska vi sedan försöka ta oss upp på Kebnekaise och dagen därefter går vi ut till Kungsleden (Singi) för att sedan följa den söderut till Vakkotavare. Sedan tar vi tåget hem igen från Gällivare nästa söndag och är hemma måndagen den 10:e.

Allt verkar vara packat och klart och väskan ser ut att landa på runt 15 kg, vilket känns okej, i alla fall med tanke på att man kommer att äta upp en del av vad som finns däri. Jag har aldrig fjällvandrat förut, så det ska bli mycket, mycket spännande. Förhoppningsvis har jag några schyssta bilder och historier att lägga upp här när jag kommer tillbaka! :)

Ett tag senare fick min mamma ett telefonsamtal från sin yngre syster.

"Har du också fått brev?" frågade systern.

Mamma som inte sett brevet som smygit sig in i en tidning svarade "Nej" och fick det istället uppläst för sig av sin syster. Senare ringde mamma till mig och sa "Sätt dig ner. Jag ska läsa upp ett brev för dig".

Hon läste upp det brev som hon fått från kvinnan i Skåne. Det var ett väldigt ovanligt brev.

I brevet skrev kvinnan att hon letat rätt på sin biologiske far och fått reda på att han dog 1986 på Gotland. Hon fick också reda på att han hade tre andra döttrar som fortfarande var i livet. Så, istället för att finna sin far, fick kvinnan reda på att hon hade tre systrar - en av dem var min mamma. Min morfar hade alltså inte tre döttrar som vi alltid trott, utan fyra!

Och helt plötsligt hade min mamma fått en ny syster, jag hade fått en ny moster och nya kusiner och kusinbarn. Allt på grund av att morfar en gång för länge sedan jobbade en tid i Trelleborg. Vad som hände vet ingen, men han visste i alla fall om barnet som han lämnade där. Han skrev på att han var far till barnet, släpade dit en koffert med handdukar och annat. När jobbet var slut åkte han tillbaka till Gotland, gifte sig senare med min mormor och mamma och hennes systrar föddes. Om mormor någonsin fick veta någonting vet vi inte heller, till sina döttrar nämnde han det aldrig.



I onsdags var det så dags för mig och min syster att följa med och träffa vår nya moster för första gången. Det är känns lite underligt med nya släktingar, men det är ingen tvekan om att vi faktiskt är släkt och det var faktiskt en väldigt trevlig dag i södra Skåne!

Efter en lång dagstur genom Österlen har vi äntligen kommit hem till lägenheten. Och trots att den är liten är det otroligt skönt att komma hem...

Sambon ville iväg på loppis i Brunnsparken på söndagen, något som tydligen är jättestort. Planen var att han skulle vara där redan vid sju, men klockan ringde och ringde och det var väl ungefär vid sju vi vaknade. I alla fall så skjutsade jag honom dit och gick själv runt en stund, jag var nämligen nyfiken på hur stort det var.

Och jösses, när jag varit där en stund, tittat på tillräckligt mycket och bestämde mig för att åka hem för att vila en stund, så var det fortfarande bord som ställdes upp och bilkön med människor som skulle dit och sälja sina saker ringlade sig lång med minst 20-30 bilar på väg till området.

Jag tänker att jag kanske borde skriva något om sommaren. Eller om min nya fina kamera. Eller om hur det känns att ha firat 2 år tillsammans med min pojkvän. Eller om alla muffins jag bakat. Eller om sommarens smaker av blåbär, smultron, hallon och kantareller.

Eller kanske borde jag lägga upp den bildserie jag tog på fjärilen som så vackert landade på min hand när jag var ute för att provfotografera med nya kameran. Sedan satt den där på handen och lekte fotomodell.

Men å andra sidan är det fint väder och det där med att ladda upp bilder tar lite för långt tid ibland här ute på landet, så det får vänta. Njut av värmen och solen nu! :)

När Suss fick syn på en kvinna som gick omkring med en dumleväska på Gröna Lund sa hon direkt:

- En sån där väska borde du ha Elin. Dumle. :)

För bland oss är det jag som är Dumle. Bland Humle, Dumle och Fumle blev jag Dumle för länge sen. Så Dumle, det är jag.


Lite senare fick vi också syn på dumlehjulet och peppad av alla andra och för den goda sakens skull kände jag att jag måste ju faktiskt spela på det. 25:- för fem nummer, så jag funderade på vad jag skulle ta för nummer när killen på andra sidan disken informerade mig om att nummrena måste vara i samma rad för att kosta 25:-.

Efter lite dividerande bestämmer jag mig för raden som innehåller Suss turnummer - nr 19. Jag räcker fram en hundralapp.

- Jo, Elin - jag har ett erbjudande till dig. Om du köper fyra rader så får du en extra på köpet.

- Eh, nä tack. (Att satsa 100 kr faller mig definitivt inte i smaken - det skulle jag aldrig ha råd med)

Så jag får tillbaka min växel och satsar på nr 16-20. Sedan kör de faktiskt igång hela hjulet bara för mig (visserligen påhejad av fyra tjejer) och jag får själv säga stopp.

Och av någon anledning, på hela det stora hjulet så stannar markören - just på siffran 20. Och dumleväskan med åtta påsar dumlekolor är min.



Efteråt när vi pratade om det sa mina kompisar att ingen av dem faktiskt var förvånade över att jag vann. Det var liksom redan givet från början att jag skulle göra det.


Nu tänkte jag faktiskt försöka göra någonting kul av min vinst, för trots att en påse redan gått åt, så är jag inte jättebra på att sitta och äta godis. Så, jag letar för tillfället recept på - dumlemuffins och dumlekladdkaka.. :) I mean, why not!

Ska göra frukostgröt med äpple i.

- Är det okej att jag börjar skära i äpplet? Äter du upp resterna sen då när jag har åkt?
- Jo, men jag äter nog upp det nu i så fall..
- Ha, det ser ut som en blixt på äpplet. Det är lite som Harry Potter..
- Men du kan ju inte döda Harry Potter-äpplet!!
- Nähä..?
- Men då kommer ju Voldemort-äpplet att vinna i äppelvärlden. Så du kan ju inte döda Harry Potter!
- Men om jag låter honom ligga kommer han ju ruttna. Man kan ju inte ha en rutten Harry Potter..
- Hmm.. nä..

Jag sticker kniven i äpplet och skär av en bit. Förhoppningsvis har Voldemort-äpplet redan besegrats i äppelvärlden.

Sover dåligt. Kanske för att jag vet att jag måste upp tidigt, tidigt för att färdigställa en del grejer.

Hur det än är så vaknar jag dessutom till utav att näsan har behov av att nysa. Så jag nyser. Och nyser. Och nyser. Trots att jag är allergisk brukar jag sällan nysa mer än 2-3 gånger på rad, men nu vill nysningarna inte sluta. Så jag nyser. Och nyser. Och nyser. 12 nysningar får jag ihop det till innan jag tappar räkningen. Så jag tänker att det är väl lika bra att gå upp nu som sen.

Har preparerat näsan (och mig) nu med allergimedicin, men till dess att den börjar verka ordentligt kan jag lika gärna försöka få någonting gjort. Eller hur?

I riktig parmiddag-anda bestämmer vi oss för att bjuda över ett par på grillning. Sedan utspelar sig följande: killarna går iväg till grillen och jag och min kompis stannar kvar och kokar potatisen samt förbereder salladen innan vi beger oss ut till grillen likaså. Är det inte typiska könsroller, eller vad?

Fast å andra sidan, vad spelar det för roll?

Middagen var i alla fall mycket trevlig. Vi satt utomhus och gick sedan in för att äta lite jordgubbar med glass och smaka lite på rabarberlikören (ja, trots att det är tisdag).

Nu har jag en hel del som jag måste göra som jag egentligen redan borde ha gjort. Jag som mest vill sova.