I väntan på drömprinsen...

'Cause I know he's out there somewhere
Just beyond my reach
Though I've never really touched him
Or ever heard him speak
Though we've never been together
We've never been apart
No we've never met
Haven't found him yet
But I know him by heart

Jag är trött och behöver sova. Samtidigt är jag frustrerad. För INGENTING HÄNDER! Hur svårt ska det egentligen vara?
Tidigare under dagen lovar jag mig själv, "att idag skall jag inte bliva frustrerad över att det inte händer något, för det kommer inte hända på en fest". Ändå blir jag det, och sitter och är bitter när han har gått, för då är ingenting längre lika roligt.
Snälla, ta och lås in oss någonstans så kanske vi lyckas med någonting.
Jag är alldeles för feg. Jag tror att det är det jag är mest bitter på. Speciellt i efterhand när jag ser de möjliheter jag inte såg då.
Han stjäl min tid så ofantligt.. (ändå vill jag bara att han ska stjäla ännu mer..).

Och jag virrar..

Snälla, håll i mig..

Jag viskar till dig stanna
jag tror att jag blir galen om du går
Jag lovar jag ska inte va den samma
den dåre som jag varit alla år

Någonstans där vid klockan 2 på natten, efter att ha tittat på alldeles för mycket Gilmore girls (fyra avsnitt), suttit flera timmar och städat min skrivbordsgarderob och egentligen inte fått någonting gjort under hela dagen. Efter att ha vänt kuddarna i sängen åt "fel" håll bara för att jag kände att nu var det dags igen. I en lägenhet som fortfarande inte är helt städad, men på god väg att bli det och definitivt på bättringsvägen. Utan att egentligen ha umgåtts med någon förutom mig själv under hela dagen och faktiskt lyckats låta bli msn/icq-whatever under flera timmar. Efter att faktiskt ha handlat mat och dessutom "lagat" mat hemma för första gången på evigheter.
Just då, här och nu, sitter jag i mörkret i min lilla lägenhet, och mår bra. Och leendet sprider sig från kind till kind. Livet är väldigt ok faktiskt när man tänker efter. =)
Och jag längtar inte hem, jag kommer bli tokig även under den veckan jag är där. Hur ska jag klara av den smala sängen, det sträva täcket, de undanträngda minnena och de kalla rummen? Jag trivs väldigt bra här just nu.

Kent, Kent, Kent, Kent, Kent, Kent, Kent, Kent...

Och så släcker dom ner, för en sista stilla chans
Och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans
Och allt är som förut

Och så blinkar det till, och dom tänder alla ljus
Och du var ensam när du kom, nu har magin brunnit ut
Och så släcker dom ner, alla skyltar alla ljus
Och när parken ligger tom, inser du att din kväll just tagit slut
Och allting är som förut

Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut

...högsta volym får mig att sväva..