Var hos frisören idag och klippte mig. Det blev dock lite kortare än jag tänkt mig, men ändå ganska ok - jag gillar det :)

Vad tycks? (både om frisyren och färgen..)

Illustrator är kul.. och efter att ha fixat och trixat en hel del grejer själv, så har jag nu kommit på att man kanske borde lära sig vissa grejer lite mer basic.. så jag leker lite till... :)

Satt och lekte lite med datorn och surfade runt bland musiken på Spotify. Letade rätt på Mikael Wiehes nya album - Sånger från en inställd skilsmässa.. och jag tror aldrig jag blivit så berörd av någon musik jag lyssnat på tidigare. Albumet handlar om hela Wiehes process genom hans skilsmässa som i slutändan inte blev av och den bitterhet och sorg som lyser igenom i de första låtarna är nästan outhärdliga.

När ljudet av "Mannen" kom till mina öron tyckte jag att det var det bittraste jag hört och det var svårt att inte känna Wiehes besvikelse och ilska. Men det blir värre.. för sedan kommer låten "Om jag ska klara det här" där Wiehe pratar sig genom en över 7 minuter lång låt.

Och det är ångest, total ångest som väller över mig..
genom ord och toner strömmar de ut genom högtalarna..
och in genom mina öron, vidare ut i min kropp, i mitt blod, i mitt hjärta

Så mycket känslor, så mycket tankar och så nära inpå någon annans liv och smärta
- att lyssna är jobbigt.

Jag har inte hämtat mig än.

Jag är trött på att inläggen ligger på grå bakgrund, men tror det blir för vitt om jag ändrar det. Något tips på vad jag kan göra?

I en liten lägenhet ringde det på dörren - en gäst som försynt satt och drack drink och åt grönsaker med dipp, tillsammans med sina två värdar. En halvtimme senare hördes nästa ljud och gäst nummer två dök upp. Under kvällens gång lyckades sju personer befinna sig i den lilla lägenheten. De var på något sätt där för att det skulle firas att de två värdarna - tillsammans i den lilla lägenheten - blivit sambo och samba. På riktigt liksom. Det är trevligt med fest.



Men jag behöver nog få lite rättsida på det där med arbete snart.

Min syster uttryckte lite önskemål om att få en ny design på sin blogg för ett tag sedan. Därför undrar jag...

• vill du fortfarande det?
• har du några idéer på hur du vill att det ska bli? färgval? inspiration? stil?

Jag tänker inte lova att göra en ny design åt dig, men jag kan gärna fundera på det och kanske försöka om du vill att jag gör det. Just tell me.

Min syster har inlett en pakt med sig själv och har medvetet tagit ett totalt köpstopp i 3 månader för att spara in lite pengar. Själv har jag i princip ofrivilligt köpstopp eftersom jag inte har några pengar.

Jag börjar bli gammal. Eller kanske är det enbart åldersnoja? Men jag känner mig inte så där ung och fräsch längre. Och jag som inte ens har någon anti-rynk-kräm. Bör nog genast införskaffa det. Eller plastikoperera mig. Fast det vill jag inte. Dessutom skulle jag inte ha råd. Vad sägs om det - en alldeles för gammal tant utan ant-rynk-kräm och inte ett öre i inkomst. Jag borde nog ta tag i det snart. Annars får jag väl bara ännu fler rynkor...

Jag älskar telefonköer..

”Do you think I’m nuts?”
”No, but I’m not sure that you have two feet on the ground”..
”You mean, some people do?”


***
Upptäckte förresten att blomman jag hade på bloggen förrut bara är borta.. undrar hur länge den varit det?

Jag saknar så mycket att skriva ibland. Och jag önskar som förr att orden så lätt rann av mig. Men ingenting är som förr längre. Allting är så annorlunda. Och skrivandet får inte längre plats. Men jag saknar min dagbok på lunarstorm. Under en tid då jag skrev allt, inget och lite till. Under en tid då världen var annorlunda - var jag annorlunda?
På nätet finner jag annars ingen riktig ro att skriva - en blogg är antingen alldeles för anonym eller alldeles för oanonym, jag vet inte riktigt vad jag vill ha. Därför kan jag inte heller skriva. Så jag rör mig från ställe till ställe och tänker att här kanske jag kan börja skriva på nytt, sedan gör jag samma sak och skapar sida efter sida utan att fylla dem med innehåll. Men jag kan inte göra det bra, för jag vet inte vem som läser. Jag vet inte vem du är.

And that really bugs me.

För jag måste ju skriva.

Sitter och arbetar, musiken är igång för en gångs skull och plötsligt känner jag mig så levande. För när Winnerbäck bjuder på saknad och smärta är det svårt att stå emot och känslorna sköljer över mig som mjuka vågor. Och jag njuter. Faktiskt.

This is what I heard..

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du

Jag flyttade ut idag. Och än så länge känner jag mig mest tom. Därför att det finns en anledning till att jag flytt mitt eget hem så som jag har gjort. Jag längtar bort. Men nu är jag här igen. En flicka på flykt undan sig själv. En flicka på jakt efter ett hem. Inte konstigt att jag råkat flytta in hos honom. Men nu flyttar jag hem igen. Det blev en hel bil fylld med saker som ännu står kvar i tamburen. Jag längtar härifrån. Kanske såg jag hans lägenhet som ett steg på vägen?

För vi är underliga. Vi bestämmer oss för att flytta ihop, varefter vi börjar leta efter någonstans att bo. Och bara dagar efter att vi suttit och ritat skisser på lägenheten vi tänkt hyra tillsammans, så flyttar jag ut mina grejer och flyttar hem. Men jag tror ändå att det var det bästa beslut vi kunde ta. Att gå tillbaka i tiden och börja på nytt. Vi har ju hela livet på oss att flytta ihop.

Ändå är det någonting som gnager. Jag måste hitta hem. Jag klarar inte av att vara vilsen mer.

Ibland kan det inte bli vackrare..