Önskningar?

Tydligen fyller jag snart år, för både min syster och min sambo undrar vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men hur ska jag veta det, jag har inte ens hunnit fundera över att jag fyller!

Det är mycket med lägenheten, och jag har fortfarande ambitionen att visa upp vad vi gjort och hur det ser ut, men jag orkar aldrig sätta mig och skriva om det.

För att gå tillbaka till vad jag önskar mig, så inser jag att det är många saker jag egentligen VILL HA, men jag vet absolut inte vad jag kan ÖNSKA MIG. Jag menar, jag vill ha en kamera, jag vill ha ett nyrenoverat kök, jag vill göra tavlor att sätta på väggarna, jag vill ha kuddar och blommor och röda värmeljushållare, jag vill att sovrummet ska bli klart snart och jag vill att det ska bli vår. Jag vill ha en resa och åka bort till varmare land, jag vill ha massage och jag vill lägga in mig på ett spa. Jag vill ha fler av mina favoritmuggar (som inte längre finns till salu i affärer), jag vill ha trä-trall på balkongen och jag vill ha tid och energi till att göra roliga saker. Jag vill att loppissäsongen ska börja så att jag kan få springa på loppmarknad och leta saker till vårt hem. Jag vill ha nya roliga spel att spela tillsammans med kompisar, jag vill ha nya handdukar och fina halsband. Jag vill ha tavellister i ek att sätta upp på väggarna och jag vill ha ett bonsaiträd att vårda ömt. Jag vill ha en examen och jag vill ha ett jobb med bra inkomst, men vad jag faktiskt ÖNSKAR mig vet jag inte.

Presentkort?
Pralinformar?
Parfym eller smink?
Ett roligt spel?
Nåt annat?

Jag vet faktiskt inte alls vad jag vill ha, men jag lovar att fundera lite och återkommer om jag kommer på någonting. Vad jag inte önskar mig vet jag dock. Jag önskar mig INTE produkter från Cliniderm. Det har jag tillräckligt. :P

Armband och Blåvinge

Jag har blivit lite såld på vackra armband på sistone. Och så råkade jag nu snubbla över smyckena från Blåvinge. Det är en tjej som heter Ida som säljer sina smycken under namnet Blåvinge. Hon gör otroligt vackra smycken, när jag har lite mer pengar ska jag definitivt köpa ett armband eller två eller kanske ett halsband från henne. Ta en titt bara:


blavinge.bloggplatsen.se

Smyckena hittar du här.


Uppdatering:
Och hos Voffsen kan du faktiskt hitta en tävling där du kan vinna det vackra armbandet "Stillhet". Underbart!


Min önskelista

Det finns så mycket man vill ha egentligen, fast det här året verkar jag främst vilja ha dyra saker - kanske för att jag inte kan unna mig det annars.

Å andra sidan känns det där med önskelista lite överambitiöst eftersom jag i princip vet att jag får pengar av föräldrarna. Frågan är väl mest vad jag kan lägga dem på sen...






I gränslandet mellan dröm och verklighet


Klockan ringer och jag snoozar och somnar om. Snoozar och somnar om. Och någon gång börjar jag drömma. Besynnerliga drömmar som lägger sig någonstans i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Jag ligger i sängen och funderar på att jag borde städa innan J kommer hem. Jag reflekterar över att vi har byggt ut en massa hyllor över fotändan på sängen. Inte konstigt att jag mest har sovit som en hopkurad boll hela natten då, tänker jag. Sedan inser jag att jag borde möblera om innan J kommer hem, annars kommer vi inte få plats att sova här båda två. De där hyllorna verkar inte så välplanerade. Samtidigt drömmer jag en annan dröm där det är möblerat på ett helt annat sätt, men med extra mycket bokhyllor, med pärmar och tidningar. Och jag funderar över vilket av de två alternativen som är verkligheten. Och jag blir förvirrad.

Klockan ringer igen. Snoozar och tänker Jag borde gå upp och äta frukost innan jag inser att jag ligger och håller i brödbitsskalken som vi hade kvar i köket. Förnuftig som jag är tror jag inte riktigt på att jag har brödbiten i sängen, jag drömmer nog bara, så jag känner efter för att försäkra mig om att jag inte drömmer och visst är det en bit bröd tänker jag medan jag river sönder ett hörn till brödsmulor som ramlar ner i sängen. Sedan äter jag, varefter jag går upp. I köket ligger ännu en brödbitsskalk, precis likadan som den jag nyss hade i sängen. Förvirrat tittar jag upp mot sängen igen och inser än en gång att jag måste möblera bort de där hyllorna innan J kommer hem.

Sedan vaknar jag och förvissar mig förvirrat om att det inte hänger ut några hyllor över sängen och att det inte finns några brödsmulor i sängen. Hoppar in i duschen för att vakna till ordentligt, men tröttheten och förvirringen vill inte släppa.

Jag ogillar att drömma drömmar där jag inte vet vad som är verkligt - jag blir alltid så förvirrad efteråt och går sedan omkring som en zombie större delen av dagen.

Drömmer ni också drömmar där ni inte vet vad som är verklighet?

På jakt efter en kanelbulle

Ända sedan kanelbullens dag för någon vecka sedan då det inte blev någon kanelbulle för min del, så har jag varit sjukt sugen på kanelbullar. Goda, mjuka, nybakade kanelbullar. I just can't get it off my mind!

Jag vill ha en riktigt god kanelbulle!!

Någon som vet var man får tag på de allra bästa?

Jag tror det svajar i min själ

Jag grips av en känsla, en egendomlig känsla av livet. Spotify spelar Winnerbäcks nya skiva och jag trillar över en blogg som griper mig. Jag kan inte sluta läsa, jag läser om saknad och glädje, om längtan och sorg och jag känner, jag gråter. Orden berör mig och bloggen hamnar bland bokmärkena. Jag kommer återkomma.

I öronen berör Winnerbäck, trots att ljudet stundtals påminner om Kents är det fortfarande Winnerbäck jag hör, och jag fastnar för orden: jag tror det svajar i min själ. Det är så det känns ibland.


det måste ut vad som kommit in
jag tror det svajar i min själ
det måste ut vad som kommit in

du som reser mig
se mig, hör mig
känn mig

det måste ut vad som kommit in ...



"Vårt hus" är till salu

När jag och J har varit ute och promenerat har vi ofta gått förbi ett hus en bit härifrån. Huset har under hela det senaste året hållt på att renoverats och ofta har vi stannat och tittat vad som hänt sedan sist och ofta har vi även undrat varför ingenting händer - vill inte de som äger huset få det klart så att de kan flytta in?

Ibland har vi skämtat om att huset renoveras till oss och när huset väl kommer vara klart kommer någon att dyka upp och fråga oss om vi vill ha det och flytta in. Orealistiska drömmar, visst, men det gör ju ingen skada.

Idag fick J dock se en försäljningsannons för "vårt hus". Det ska tydligen säljas! Det har renoverats och gjorts om under mer än ett års tid bara för att säljas! Helt galet. Något utropspris är inte satt, men taxeringsvärdet är lite över 6 miljoner, så billigt kommer det inte bli.

Nedan (och
här) kan ni se en fejkad bild av huset (huset har ännu inte de där balkongerna och andra schyssta attribut som finns på bilden (skissen). Tro mig, vi gick förbi idag. ;)


Ingen kom dock ut och gav bort huset till oss idag när vi gick förbi. Verkar som om det inte händer så ofta.. :P

Söta skor



Fina. :)

Är det där en kaktus?

Hittade ett inlägg i en blogg (tyvärr har jag tappat bort bloggen) som skrev om dessa coola kaktusprydnader. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan i lägenheten, de är ju jättehäftiga :)



Men ack så dyra.. så man får nöja sig med att titta på bilderna. :) De finns här.

Jakten på en ny kamera - del 2

Jag har varit i Linköping i helgen och har passat på att springa in i diverse Expert-butiker för att få känna och klämma på de kameror jag intresserat mig för. Och efter att ha fingrat lite på olika modeller, måste jag tyvärr säga att det är den dyraste av dem jag fastnat för - Canon Digital Ixus 100IS. Precis den kameran jag läst om och skrivit om innan.

Canon Digital Ixus 100

I butik insåg jag att knapparna kanske är lite små, men jag har å andra sidan inga problem med det. Kameran verkar ta grymt bra bilder! Och framförallt väldigt bra närbilder.

I want! Tyvärr är väl billigaste på nätet runt 2700:- och jag inser att jag skulle vinna på att köpa ett extrabatteri och definitivt så borde jag köpa en väska till kameran. Och då blir det ännu dyrare. Och när man inte har så mycket pengar är det svårt att bestämma sig.

Men jag vill ha den!! Hur gör jag för att ha råd?

en resedröm

Det finns ju de där drömmarna. Jag drömmer om att resa. Jag vill resa till solen, till glädjen, till värmen och lyckan. Missförstå mig inte, jag är lycklig här, men drömmarna om andra platser finns alltid där. Helst skulle jag vilja resa med dig, du som är min lycka, dig som jag är lycklig med och tillsammans kunde vi resa till värmen och upptäcka världen.

För det mesta är det dock bara drömmar, i verkligheten skrämmer det dig att resa med mig, för i verkligheten vill du hellre resa själv. Och det, om något, stör mig.

Kan du inte bara resa iväg med mig någonstans, älskling?

drömmar

Jag påstår att jag inte drömmer. Att jag slutat drömma någongång. Mina ord gör honom ledsen, han anser att alla människor måste drömma. Utan drömmar är man ingenting. Och jag gråter. Och gråter. Han lägger sin hand på min och säger att han är ledsen för min skull, men jag måste väl ändå drömma ibland? Men jag är tom och drömmarna utom räckhåll för mig. Men han drar sig inte undan och bit för bit plockar han fram drömmar ur mig, ord och tankar som jag aldrig tänkt på som drömmar. Drömmar som jag inte tänker på. För, säger jag, jag kan tänka på något jag vill göra eller ha, men sen glömmer jag bort det en stund senare. Och på så vis skapas inga drömmar. Men med hjälp av honom hittar jag tankar, funderingar och drömmar. Och jag säger att jag aldrig mer vill glömma bort dem och tårarna rinner ner för kinden. När han försöker torka bort tårarna från kinden på mig inser jag att jag behöver en drömbok. En bok att samla drömmarna i. Så att de inte faller i glömska. Så vi skriver en lista, eller jag skriver och han stöttar mig. En lista på de drömmar vi hittat. En lista som jag kan föra in i min drömbok sen.

Senare när han är ute i köket sitter jag och fantiserar om min drömbok. Hur den ska se ut. Vad jag ska skriva. Och visst är det så, jag sitter faktiskt där och drömmer...

I know him by heart

I väntan på drömprinsen...

'Cause I know he's out there somewhere
Just beyond my reach
Though I've never really touched him
Or ever heard him speak
Though we've never been together
We've never been apart
No we've never met
Haven't found him yet
But I know him by heart

och jag gråter

jag har fällt så många tårar över dig och kanske försöker jag bara göra det enkelt för mig, men när tystnaden har lagt sig och telefonen blivit tyst, då kommer tårarna och jag vill mest av allt bara skrika att Jag vill vara hos dig, snälla du håll om mig! Men jag gör det inte, för jag tror inte att det kommer att fungera. Inte nu och jag vet att du inte vill vänta. Vi kan inte drömma tillsammans om vi inte träffas mer än en gång i halvåret och och och OCH.. helt plötsligt är jag tom på argument, för allting låter bara dumt och lånat och som en billig ursäkt, för det är klart att det går. Är det här verkligen det jag tror är bäst? Just nu tvivlar jag starkt.

Men jag kommer nog inte klara något annat heller, så förlåt.

london

london
Det är London. Det är Themsen.

happiness

Renee:
- Happiness is just a pair of flannel pajames to you isn’t it?
Ally:
- No, happiness is getting into bed with anything that makes you feel warm and snuggle. I just now settle for pajamas.

spegelbild

När du ser dig själv i spegeln, vem ser du då?


♥ ♥ ♥

Jag ställer mig framför spegeln och tittar. Ett par blåa ögon möter min blick. Ögonen är trötta men klara. Jag tittar en gång till. ”Vem är du?” frågar jag men får inget svar. De blå ögonen bara stirrar på mig, utforskar mig. När jag skakar på huvudet gör flickan i spegeln samma sak. Varenda rörelse jag gör gör hon också. Kan det verkligen vara så att hon är jag? Att jag är hon? Jag känner inte igen henne. Jag lutar mig närmare spegeln. Hon gör likadant. Håret tänker jag, jag känner igen håret. Ju noggrannare jag tittar desto fler detaljer känner jag igen. Näsan, munnen, hakan. Allting är så välbekant, men ändå så främmande. ”Vem är du?


Ride the rainbow to the other side
Catch a falling star and then take a ride
To the river that sings and the clover that
Brings good luck to you, it’s all true

Jag undrar ibland om jag kanske håller på att förlora kampen om tiden när jag drömmer om evigheten. Men vad skulle jag annars kunna drömma om? Utan mina drömmar är jag ingenting. Nada. Jag undrar om flickan i spegeln har drömmar. Jag undrar om hon liksom jag drömmer om solnedgångar. Om hon liksom jag drömmer om evigheten. Jag antar att hon liksom jag bara drömmer om att bli sedd.


If the land of make believe is inside your heart
It will never leave
There’s a golden gate where the fairies all wait
And dancing moons, for you

Då när jag står där framför spegeln, börjar hon helt plötsligt att le. Flickan i spegeln ler mot mig. Jag ryggar tillbaka, men hon bara fortsätter le. ”Jag är du”, säger hon. Stum ser jag på när hennes leende blir bredare och bredare. ”Vi är ett. Jag är du och du är jag.” Det rycker i mina mungipor och jag känner hur ett leende breder ut sig. Flickan i spegeln är jag, men hon är inte den jag trodde. Hon är vackrare och tusen gånger mer underbar och hennes blåa ögon glittrar när hon ler mot mig. Jag ler och känner hjärtat fyllas av glädje. Länge står vi så, flickan i spegeln och jag. Tillsammans ler vi ikapp med världen.


Close your eyes and you’ll be there
where the mermaids cry as they comb their hair
Like a fountain of gold you can never grow old
Where dreams are made, your love parade

Jag väcks ur mina tankar när hon än en gång talar med mig. ”Gå nu, du vet var jag finns när du behöver mig.” Och hon ler sitt bredaste leende. Ja, jag vet, och jag blinkar till flickan i spegeln innan jag vänder henne ryggen och går. Med ett leende på mina läppar.

♥ ♥ ♥


Din spegelbild i fönsterglas, beundrar varje steg du tar.

ledsen

Mina ögon är fulla av sorg och kinderna är salta. I bröstet är det något som river sönder mig inifrån. Jag är så ledsen just nu. Jag har förlorat en vän idag, en av dem som jag tror känner mig bäst. Och inte har jag förlorat honom genom en tragisk bilolycka eller någon ovanlig sjukdom, nej, han försvann genom orden "but with that I leave you", "lycka till" och "ha det bra". Jag har förlorat en vän genom att han inte vill prata med mig mer. Han vill inte vara min vän längre. Inte det minsta lilla. Det gör så fruktansvärt ont. Och jag är otröstlig, för jag tycker så väldigt mycket om honom. Så länge har han betytt så mycket och nu vill han inte göra det mer. Ja, jag är riktigt ledsen, men tårarna har torkat in i huden nu. Snälla kom tillbaka!


Å andra sidan, en riktig vän skulle aldrig gå sin väg.
(Men jag trodde ju han var en riktig vän)

broken rose
(my favouite once again)


Det gör så fruktansvärt ont.

tiden

Jag hör folk prata om tiden. Själv säger jag att jag inte har tid till någonting. Jag vet inte, kanske är det sant, kanske inte. Jag tror aldrig jag har gjort så mycket som nu. Jag har så mycket jag vill hinna göra. Samtidigt sa någon igår att det helt enkelt handlar om prioriteringar. Men prioriterar jag inte fel när jag prioriterar bort det som faktiskt är viktigt för mig? Det som jag lovade mig själv att aldrig ignorera? Det enda nyårslöftet jag faktiskt nästan gav. I mina öron hör jag Ulla-Carin Lindquists tanke som genom Lena Endres röst pratar om att vi människor ibland låser in oss. Att vi låser oss fast i våra liv och rutar in oss när vi skulle kunna vara fria. I en gammal tidning läser jag om människorna idag. Vi jobbar mindre, har längre semester men har mindre tid. Vad beror det på? Enligt artikeln i DN är det en krock mellan våra ambitioner och vår tid. Vi vill hinna göra så mycket mer idag, och därför hinner vi inte med det under dygnets 24 timmar. För min egen del tror jag att jag låser in mig, rutar in mitt liv i ett mönster som måste följas, bara för att försöka behålla någon sorts kontroll, någon sorts behärskning.

klocka3
Samtidigt vet jag ju att mycket av det jag faktiskt gör är sådant jag vill göra. I går satt jag frivilligt på kåren i sex timmar och jobbade med att skriva fond-ansökan. Jag ska sätta ihop ett matschema och en handlingsplanering inför kulturutbytet till imorgon. Jag åker till Slovakien på söndag för att vila upp mig (host-host) och åka skidor i en vecka. Därefter är det kulturutbyte och jag antar att jag måste ta hand om shoppingen, laga mat, organisera, hjälpa till med allt möjligt och partaja. Det är spex och det är bal samtidigt som kulturutbytet. Under tiden bör jag även passa på att skriva min hemtentamen som ska in två dagar senare och samma dag som det är planerat att min syster ska komma ner och hälsa på mig.

Men bör jag verkligen låta mitt liv vara så bundet? Sa jag inte det till mig själv i höstas. Att i vår skulle jag få tid. Jag skulle göra det jag ville. Jag skulle resa och jag skulle må bra. Gör jag det? Reser gör jag i alla fall lite grann, åker som sagt till Slovakien på söndag och sedan ska jag slåss med all kraft jag har för att få åka till Island runt mars-april. Mår bra gör jag oftast. Jag tränar och håller mig frisk. Jag umgås med människor jag tycker om. Jag skrattar och har roligt. Så varför är jag då inte nöjd? Jag vet varför, jag behöver pirret och glädjen och längtan. Jag behöver känslorna. Jag behöver få kärlek, jag behöver ge kärlek. Riktig kärlek, med riktiga känslor.


Vad ska vi göra med vår tro vad ska vi göra med vårt hopp
Vad ska vi göra med vår kärlek som glöder
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger upp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Du kan inte färdas bakåt i tiden
Och det skulle bara vara ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet jag älskar dig
Det är så mycket som jag glömmer att bejaka

Vem som helst kan avge tomma löften
och göra hål där dom lovat och svär
Det är lätt att hålla käften
och svårare att säga som det är.

Du är min vän
och stormarna i vår blir våra bröder

jag behöver dig

Ja, jag behöver dig. Kan du höra när jag ropar? Och jag vet, jag behöver inte allt det där. Jag behöver allt det där så mycket mer.

Vem skulle jag annars kunna lita på?
Tidigare inlägg