Tydligen fyller jag snart år, för både min syster och min sambo undrar vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men hur ska jag veta det, jag har inte ens hunnit fundera över att jag fyller!

Det är mycket med lägenheten, och jag har fortfarande ambitionen att visa upp vad vi gjort och hur det ser ut, men jag orkar aldrig sätta mig och skriva om det.

För att gå tillbaka till vad jag önskar mig, så inser jag att det är många saker jag egentligen VILL HA, men jag vet absolut inte vad jag kan ÖNSKA MIG. Jag menar, jag vill ha en kamera, jag vill ha ett nyrenoverat kök, jag vill göra tavlor att sätta på väggarna, jag vill ha kuddar och blommor och röda värmeljushållare, jag vill att sovrummet ska bli klart snart och jag vill att det ska bli vår. Jag vill ha en resa och åka bort till varmare land, jag vill ha massage och jag vill lägga in mig på ett spa. Jag vill ha fler av mina favoritmuggar (som inte längre finns till salu i affärer), jag vill ha trä-trall på balkongen och jag vill ha tid och energi till att göra roliga saker. Jag vill att loppissäsongen ska börja så att jag kan få springa på loppmarknad och leta saker till vårt hem. Jag vill ha nya roliga spel att spela tillsammans med kompisar, jag vill ha nya handdukar och fina halsband. Jag vill ha tavellister i ek att sätta upp på väggarna och jag vill ha ett bonsaiträd att vårda ömt. Jag vill ha en examen och jag vill ha ett jobb med bra inkomst, men vad jag faktiskt ÖNSKAR mig vet jag inte.

Presentkort?
Pralinformar?
Parfym eller smink?
Ett roligt spel?
Nåt annat?

Jag vet faktiskt inte alls vad jag vill ha, men jag lovar att fundera lite och återkommer om jag kommer på någonting. Vad jag inte önskar mig vet jag dock. Jag önskar mig INTE produkter från Cliniderm. Det har jag tillräckligt. :P

Det finns så mycket man vill ha egentligen, fast det här året verkar jag främst vilja ha dyra saker - kanske för att jag inte kan unna mig det annars.

Å andra sidan känns det där med önskelista lite överambitiöst eftersom jag i princip vet att jag får pengar av föräldrarna. Frågan är väl mest vad jag kan lägga dem på sen...

Klockan ringer och jag snoozar och somnar om. Snoozar och somnar om. Och någon gång börjar jag drömma. Besynnerliga drömmar som lägger sig någonstans i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Jag ligger i sängen och funderar på att jag borde städa innan J kommer hem. Jag reflekterar över att vi har byggt ut en massa hyllor över fotändan på sängen. Inte konstigt att jag mest har sovit som en hopkurad boll hela natten då, tänker jag. Sedan inser jag att jag borde möblera om innan J kommer hem, annars kommer vi inte få plats att sova här båda två. De där hyllorna verkar inte så välplanerade. Samtidigt drömmer jag en annan dröm där det är möblerat på ett helt annat sätt, men med extra mycket bokhyllor, med pärmar och tidningar. Och jag funderar över vilket av de två alternativen som är verkligheten. Och jag blir förvirrad.

Klockan ringer igen. Snoozar och tänker Jag borde gå upp och äta frukost innan jag inser att jag ligger och håller i brödbitsskalken som vi hade kvar i köket. Förnuftig som jag är tror jag inte riktigt på att jag har brödbiten i sängen, jag drömmer nog bara, så jag känner efter för att försäkra mig om att jag inte drömmer och visst är det en bit bröd tänker jag medan jag river sönder ett hörn till brödsmulor som ramlar ner i sängen. Sedan äter jag, varefter jag går upp. I köket ligger ännu en brödbitsskalk, precis likadan som den jag nyss hade i sängen. Förvirrat tittar jag upp mot sängen igen och inser än en gång att jag måste möblera bort de där hyllorna innan J kommer hem.

Sedan vaknar jag och förvissar mig förvirrat om att det inte hänger ut några hyllor över sängen och att det inte finns några brödsmulor i sängen. Hoppar in i duschen för att vakna till ordentligt, men tröttheten och förvirringen vill inte släppa.

Jag ogillar att drömma drömmar där jag inte vet vad som är verkligt - jag blir alltid så förvirrad efteråt och går sedan omkring som en zombie större delen av dagen.

Drömmer ni också drömmar där ni inte vet vad som är verklighet?

Ända sedan kanelbullens dag för någon vecka sedan då det inte blev någon kanelbulle för min del, så har jag varit sjukt sugen på kanelbullar. Goda, mjuka, nybakade kanelbullar. I just can't get it off my mind!

Jag vill ha en riktigt god kanelbulle!!

Någon som vet var man får tag på de allra bästa?

Jag grips av en känsla, en egendomlig känsla av livet. Spotify spelar Winnerbäcks nya skiva och jag trillar över en blogg som griper mig. Jag kan inte sluta läsa, jag läser om saknad och glädje, om längtan och sorg och jag känner, jag gråter. Orden berör mig och bloggen hamnar bland bokmärkena. Jag kommer återkomma.

I öronen berör Winnerbäck, trots att ljudet stundtals påminner om Kents är det fortfarande Winnerbäck jag hör, och jag fastnar för orden: jag tror det svajar i min själ. Det är så det känns ibland.

Det finns ju de där drömmarna. Jag drömmer om att resa. Jag vill resa till solen, till glädjen, till värmen och lyckan. Missförstå mig inte, jag är lycklig här, men drömmarna om andra platser finns alltid där. Helst skulle jag vilja resa med dig, du som är min lycka, dig som jag är lycklig med och tillsammans kunde vi resa till värmen och upptäcka världen.

För det mesta är det dock bara drömmar, i verkligheten skrämmer det dig att resa med mig, för i verkligheten vill du hellre resa själv. Och det, om något, stör mig.

Kan du inte bara resa iväg med mig någonstans, älskling?

Jag påstår att jag inte drömmer. Att jag slutat drömma någongång. Mina ord gör honom ledsen, han anser att alla människor måste drömma. Utan drömmar är man ingenting. Och jag gråter. Och gråter. Han lägger sin hand på min och säger att han är ledsen för min skull, men jag måste väl ändå drömma ibland? Men jag är tom och drömmarna utom räckhåll för mig. Men han drar sig inte undan och bit för bit plockar han fram drömmar ur mig, ord och tankar som jag aldrig tänkt på som drömmar. Drömmar som jag inte tänker på. För, säger jag, jag kan tänka på något jag vill göra eller ha, men sen glömmer jag bort det en stund senare. Och på så vis skapas inga drömmar. Men med hjälp av honom hittar jag tankar, funderingar och drömmar. Och jag säger att jag aldrig mer vill glömma bort dem och tårarna rinner ner för kinden. När han försöker torka bort tårarna från kinden på mig inser jag att jag behöver en drömbok. En bok att samla drömmarna i. Så att de inte faller i glömska. Så vi skriver en lista, eller jag skriver och han stöttar mig. En lista på de drömmar vi hittat. En lista som jag kan föra in i min drömbok sen.

Senare när han är ute i köket sitter jag och fantiserar om min drömbok. Hur den ska se ut. Vad jag ska skriva. Och visst är det så, jag sitter faktiskt där och drömmer...

I väntan på drömprinsen...

'Cause I know he's out there somewhere
Just beyond my reach
Though I've never really touched him
Or ever heard him speak
Though we've never been together
We've never been apart
No we've never met
Haven't found him yet
But I know him by heart