Jag är trött och behöver sova. Samtidigt är jag frustrerad. För INGENTING HÄNDER! Hur svårt ska det egentligen vara?
Tidigare under dagen lovar jag mig själv, "att idag skall jag inte bliva frustrerad över att det inte händer något, för det kommer inte hända på en fest". Ändå blir jag det, och sitter och är bitter när han har gått, för då är ingenting längre lika roligt.
Snälla, ta och lås in oss någonstans så kanske vi lyckas med någonting.
Jag är alldeles för feg. Jag tror att det är det jag är mest bitter på. Speciellt i efterhand när jag ser de möjliheter jag inte såg då.
Han stjäl min tid så ofantligt.. (ändå vill jag bara att han ska stjäla ännu mer..).

Och jag virrar..

Snälla, håll i mig..

Jag viskar till dig stanna
jag tror att jag blir galen om du går
Jag lovar jag ska inte va den samma
den dåre som jag varit alla år