Ja, jag har än en gång "återupptäckt" Winnerbäck. Här är Kom Änglar och Hugger i sten.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somnade den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv,själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
jag liksom föll över kanten

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
och här sitter jag, baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

---

Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag