Jag saknar så mycket att skriva ibland. Och jag önskar som förr att orden så lätt rann av mig. Men ingenting är som förr längre. Allting är så annorlunda. Och skrivandet får inte längre plats. Men jag saknar min dagbok på lunarstorm. Under en tid då jag skrev allt, inget och lite till. Under en tid då världen var annorlunda - var jag annorlunda?
På nätet finner jag annars ingen riktig ro att skriva - en blogg är antingen alldeles för anonym eller alldeles för oanonym, jag vet inte riktigt vad jag vill ha. Därför kan jag inte heller skriva. Så jag rör mig från ställe till ställe och tänker att här kanske jag kan börja skriva på nytt, sedan gör jag samma sak och skapar sida efter sida utan att fylla dem med innehåll. Men jag kan inte göra det bra, för jag vet inte vem som läser. Jag vet inte vem du är.

And that really bugs me.

För jag måste ju skriva.