Igår kväll när jag tänkte på att jag glömde kolla efter fästingar under gårdagen så såg jag direkt en fästing på mitt vänstra knä. Ganska stor var den, typ 3 mm, men konstigt nog var den död. Helt platt och intorkad. Tyvärr fick vi inte ut hela fästingen trots att både jag och sambon försökte, så en bit av käkarna sitter nog kvar.

Jag blir mer och mer orolig för fästingar för vart år som går, de är så otäcka små djur. Sedan fick ju sambons mamma borelia i början av sommaren och hela foten svullnade upp, så att det är otäcka små krabater är ingen överdrift.
När vi i alla fall fått bort så mycket vi kunde av fästingen, skulle vi hämta lite desinfektionsmedel - men hittade det inte! Vi kom båda ihåg att vi rensade i badrumsskåpet och lade den stora påsen med sårtvätt och andra nödvändigheter på ett mycket bra ställe. Dock verkade stället vara väldigt bra och logiskt uttänkt, så vi hittade det inte trots att vi sökte igenom hela lägenheten och alla möjliga ställen. Är det inte otroligt att man kan lyckas lägga undan något med tanken att "här hittar jag det lätt" och sedan totalt glömma bort det och när det väl kommer till kritan så hittar man inte det man letar efter.

Precis när vi var på väg att ge upp tittade jag återigen i en låda ovanför garderoben i hallen där jag misstänkt att påsen kunde ligga och som var ett av de första ställen vi kollade på - och jovisst, där under cykelhjälmen och häxhatten låg påsen. Numera är den tillbakaflyttad till en påse i badrummet och där får den nog förbli.