Eländiga krämpor är inget för farmor
Passade på att besöka farmor när vi var i Linköping. Farmor är 88 år och bor på ett servicehem där hon har en egen lägenhet men folk som kommer och hjälper henne med större delen av de vardagliga sysslorna. Servicehemmets personal kommer ibland och tar ut farmor på en promenad och ibland går farmor ner till servicehemmets eftermiddagsfika.
När vi är på besök och precis har tagit oss igenom en halv vetekrans och ett antal chokladfingrar berättar farmor om hur tråkigt detta eftermiddagsfika på servicehemmet egentligen är. ”Vi brukar väl som mest vara runt 14 pers” säger hon. ”Men det är så mycket krämpor… suck, alla har så många krämpor, så det är ju inte så roligt”. Farmor själv har väl sina egna bekymmer – hörseln är dålig och lederna är inte som de brukade vara. Det blir så när man blir gammal. Men hon är klar i huvudet och inte kan det vara kul att lyssna på sina medmänniskors beklaganden över diverse krämpor var och varannan dag, det förstår ju vem som helst.
Farmor klagade dessutom på att fler och fler reklamutskick, tidningar och tv-sändningar hänvisar till internet - "Vill du veta mer, kolla på vår hemsida www..." - och farmor har inget internet. Anledningen är inte att hon tillhör en generation som har svårt för datorer eller tycker att internet verkar krångligt. På gymnasiet var min klassföreståndare sjukt imponerad av att jag hade farmor som mailkompis. Nej, min farmor har inget emot datorer, men hon tycker däremot att det där bredbandet är så förbaskat dyrt - 250kr i månaden fick hon betala innan hon sa upp det. Så nu har hon inget internet, för så lite som hon använder nätet är 250kr dyrt. Borde det inte finnas något billigare alternativ? Om man bara är ute på nätet någon gång i veckan maximalt..?
Vetekransen är nästan helt slut och asken med chokladfingrar är tom när vi sitter och lyssnar på när farmor berättar om förr, om sommarstugan, om boden som står nere vid sjön efter att den hämtats från en park i flybo där den använts som skjutbana (ungefär som på olika tivolin idag där man skjuter på nallebjörnar och plåtburkar). Hon berättar att hennes söner (min farbror och min far) är intresserade av att hon berättar om historierna från förr - så att de skrivs ner och dokumenteras. "Det är nog enklast om de skriver ihop frågor och intervjuar mig" säger farmor, "för jag tänkte att jag skulle skriva ner allt, och jag har börjat, så jag har tre sidor liggande någonstans.. men jag vet inte var". Jag ska pressa min kära far så att de får till de där intervjuerna.
Tillsist blir vi tvugna att gå eftersom vi har ett tåg att passa - annars hade vi kunnat sitta där länge än. :)
Nä, det kan nog vara jobbigt att bli gammal..
När vi är på besök och precis har tagit oss igenom en halv vetekrans och ett antal chokladfingrar berättar farmor om hur tråkigt detta eftermiddagsfika på servicehemmet egentligen är. ”Vi brukar väl som mest vara runt 14 pers” säger hon. ”Men det är så mycket krämpor… suck, alla har så många krämpor, så det är ju inte så roligt”. Farmor själv har väl sina egna bekymmer – hörseln är dålig och lederna är inte som de brukade vara. Det blir så när man blir gammal. Men hon är klar i huvudet och inte kan det vara kul att lyssna på sina medmänniskors beklaganden över diverse krämpor var och varannan dag, det förstår ju vem som helst.
Farmor klagade dessutom på att fler och fler reklamutskick, tidningar och tv-sändningar hänvisar till internet - "Vill du veta mer, kolla på vår hemsida www..." - och farmor har inget internet. Anledningen är inte att hon tillhör en generation som har svårt för datorer eller tycker att internet verkar krångligt. På gymnasiet var min klassföreståndare sjukt imponerad av att jag hade farmor som mailkompis. Nej, min farmor har inget emot datorer, men hon tycker däremot att det där bredbandet är så förbaskat dyrt - 250kr i månaden fick hon betala innan hon sa upp det. Så nu har hon inget internet, för så lite som hon använder nätet är 250kr dyrt. Borde det inte finnas något billigare alternativ? Om man bara är ute på nätet någon gång i veckan maximalt..?
Vetekransen är nästan helt slut och asken med chokladfingrar är tom när vi sitter och lyssnar på när farmor berättar om förr, om sommarstugan, om boden som står nere vid sjön efter att den hämtats från en park i flybo där den använts som skjutbana (ungefär som på olika tivolin idag där man skjuter på nallebjörnar och plåtburkar). Hon berättar att hennes söner (min farbror och min far) är intresserade av att hon berättar om historierna från förr - så att de skrivs ner och dokumenteras. "Det är nog enklast om de skriver ihop frågor och intervjuar mig" säger farmor, "för jag tänkte att jag skulle skriva ner allt, och jag har börjat, så jag har tre sidor liggande någonstans.. men jag vet inte var". Jag ska pressa min kära far så att de får till de där intervjuerna.
Tillsist blir vi tvugna att gå eftersom vi har ett tåg att passa - annars hade vi kunnat sitta där länge än. :)
Nä, det kan nog vara jobbigt att bli gammal..