Var iväg till Motala och cyklade Tjejvättern under helgen som var. Jag verkar ha någon bisarr idé om att det är kul att cykla, för varje år känns det helt självklart att jag ska "cykla i år igen". Totalt har det nu hunnit bli 13 varv, och fler lär det bli.

I år var dock lite annorlunda än tidigare år, för arrangörerna hade beslutat sig för att det var dags att lägga om banan litegrann och vi fick starta cyklingen söderut från Motala. Detta innebar dock att man äntligen fick se Vättern under cyklingen, vilket var ett stort plus. Själva banan är nu ganska flack, förutom sträckan över Omberg - något många (inklusive mig själv) säkert svor över när de under den två kilometer långa uppförsbacken tog sig 80 meter högre över havet. Stolt kan jag dock säga att jag cyklade hela vägen. :)

Uppe på Omberg var det vackert, riktigt vackert och resterande mil var ganska lättcyklade. Dock kändes det lite i benen efteråt att jag för första gången i mitt liv cyklat 10 mil. Arrangörerna passade nämligen på att utöka banans längd i och med den ändrade sträckningen, så numera är det 10 mil som gäller istället för 9 mil.

När jag kom i mål fick jag en Buff med Tjejvätterntext i present av min farbror, och jag har faktiskt gått och spanat på en sådan (dock inte med text från Tjejvättern, men ändå) eftersom jag tycker det verkar vara alldeles utmärkt prakiskt att ha bland annat i fjälllen när man vandrar. Så jag blev glad. :)

Tyvärr har jag inga bilder från helgen, eftersom min kamera är som den är.. så jag har lånat en bild från vätternrundans hemsida..