Satt och lekte lite med datorn och surfade runt bland musiken på Spotify. Letade rätt på Mikael Wiehes nya album - Sånger från en inställd skilsmässa.. och jag tror aldrig jag blivit så berörd av någon musik jag lyssnat på tidigare. Albumet handlar om hela Wiehes process genom hans skilsmässa som i slutändan inte blev av och den bitterhet och sorg som lyser igenom i de första låtarna är nästan outhärdliga.

När ljudet av "Mannen" kom till mina öron tyckte jag att det var det bittraste jag hört och det var svårt att inte känna Wiehes besvikelse och ilska. Men det blir värre.. för sedan kommer låten "Om jag ska klara det här" där Wiehe pratar sig genom en över 7 minuter lång låt.

Och det är ångest, total ångest som väller över mig..
genom ord och toner strömmar de ut genom högtalarna..
och in genom mina öron, vidare ut i min kropp, i mitt blod, i mitt hjärta

Så mycket känslor, så mycket tankar och så nära inpå någon annans liv och smärta
- att lyssna är jobbigt.

Jag har inte hämtat mig än.