Jag grips av en känsla, en egendomlig känsla av livet. Spotify spelar Winnerbäcks nya skiva och jag trillar över en blogg som griper mig. Jag kan inte sluta läsa, jag läser om saknad och glädje, om längtan och sorg och jag känner, jag gråter. Orden berör mig och bloggen hamnar bland bokmärkena. Jag kommer återkomma.

I öronen berör Winnerbäck, trots att ljudet stundtals påminner om Kents är det fortfarande Winnerbäck jag hör, och jag fastnar för orden: jag tror det svajar i min själ. Det är så det känns ibland.