Dagen då jag inte fick en livsfarlig ledning i huvudet
I helgen var jag hemma hos svärföräldrarna utanför Ronneby.
Så, i måndags eftermiddag befann jag mig i Ronneby efter en helg hemma hos svärföräldrarna. Planen var att ta tåget tillbaka ner till Skåne vid 17-tiden, och väskorna var packade och låg färdiga i bilen.
Medan sambon var och uträttade lite bankärenden passade jag på att gå in i Röda Korsets butik på andra sidan järnvägsspåret. Jag bestämde mig för att köpa en tidning för 3 kr, såg hur damen i kassan slog in 1 kr, räckte fram en 5-krona och tog tidningen. Damen verkade inte vara på väg att ge mig någon växel på femman och jag orkade inte heller fråga om den, så jag började gå ut. Och på vägen funderade jag på huruvida jag skulle gå tillbaka och be om växeln eller inte.
I alla fall bestämde jag mig för att låta det vara - jag vill inte tycka att det spelar någon roll om jag nu betalade 5kr för tidningen.
Precis det tänkte jag samtidigt som jag passerade järnvägsspåret och trots att det var ett järnvägsspår vred sig huvudet både åt höger och åt vänster som för att kolla om där kom något tåg.
Några sekunder senare, när jag befinner mig 5-10 meter från rälsen hör jag ett ljudligt PANG bakom mig och samtidigt som benen fortsätter gå lite så vrider sig huvudet bakåt för att titta.
Det jag ser är en lastbil med flaket uppfällt som precis dundrar in i skylten där det står "Livsfarlig ledning" så att det slår gnistor runt metallerna som möts. Lastbilen stannar därefter mitt på spåret och jag antar att chauffören vill försöka komma därifrån, för han sänker ner släpet i ett försök att komma loss men drar bara med sig skyltarna än mer.
7 minuter senare är jag inne på banken och berättar för sambon att vi inte kommer att lyckas ta oss hem med det tåg vi tänkt och vi tillbringar en lång stund med att ta reda på hur tågtrafiken kommer att påverkas de närmsta timmarna. Tillslut kommer vi i alla fall på ett tåg - från Karlshamn - dit svärföräldrarna gulligt nog skjutsade oss.
Jag blev lite skraj och efteråt insåg jag att jag nog blivit lite skakis, för jag kunde verkligen inte koncentrera mig på något annat under hela kvällen.
En artikel om olyckan hittar man här.
Ibland har man ändå faktiskt en del tur.
Så, i måndags eftermiddag befann jag mig i Ronneby efter en helg hemma hos svärföräldrarna. Planen var att ta tåget tillbaka ner till Skåne vid 17-tiden, och väskorna var packade och låg färdiga i bilen.
Medan sambon var och uträttade lite bankärenden passade jag på att gå in i Röda Korsets butik på andra sidan järnvägsspåret. Jag bestämde mig för att köpa en tidning för 3 kr, såg hur damen i kassan slog in 1 kr, räckte fram en 5-krona och tog tidningen. Damen verkade inte vara på väg att ge mig någon växel på femman och jag orkade inte heller fråga om den, så jag började gå ut. Och på vägen funderade jag på huruvida jag skulle gå tillbaka och be om växeln eller inte.
I alla fall bestämde jag mig för att låta det vara - jag vill inte tycka att det spelar någon roll om jag nu betalade 5kr för tidningen.
Precis det tänkte jag samtidigt som jag passerade järnvägsspåret och trots att det var ett järnvägsspår vred sig huvudet både åt höger och åt vänster som för att kolla om där kom något tåg.
Några sekunder senare, när jag befinner mig 5-10 meter från rälsen hör jag ett ljudligt PANG bakom mig och samtidigt som benen fortsätter gå lite så vrider sig huvudet bakåt för att titta.
Det jag ser är en lastbil med flaket uppfällt som precis dundrar in i skylten där det står "Livsfarlig ledning" så att det slår gnistor runt metallerna som möts. Lastbilen stannar därefter mitt på spåret och jag antar att chauffören vill försöka komma därifrån, för han sänker ner släpet i ett försök att komma loss men drar bara med sig skyltarna än mer.
7 minuter senare är jag inne på banken och berättar för sambon att vi inte kommer att lyckas ta oss hem med det tåg vi tänkt och vi tillbringar en lång stund med att ta reda på hur tågtrafiken kommer att påverkas de närmsta timmarna. Tillslut kommer vi i alla fall på ett tåg - från Karlshamn - dit svärföräldrarna gulligt nog skjutsade oss.
Jag blev lite skraj och efteråt insåg jag att jag nog blivit lite skakis, för jag kunde verkligen inte koncentrera mig på något annat under hela kvällen.
En artikel om olyckan hittar man här.
Ibland har man ändå faktiskt en del tur.
Lillasyssskrev 2010-06-09 @ 23:38:27
URL: http://Majblomma.wordpress.com
Vad läskigt... tur att inget hände dig! Älskar dig mest!! Saknar dig massor... vill krama dig nu.....