Jag blev stum. Will you follow me home? Or can I follow you away? (I would follow you away from whatever I call home, come let's go away). Just wrap up my heart carefully when you leave.

Det är inte ofta man tappar orden så fullständigt.

Alla meter jag gått, alla trappsteg jag klättrat,
jag vill inte trilla ner igen,
på nytt behöva kämpa mot demonerna.
Men när presens inte räcker till,
uppstår en längtan efter futurum
såväl som imperfekt.
Ge mig vår snart med solsken i håret och värme mot blek hud.
Hjärtat klöser rivmärken på insidan av bröstkorgen
och skriker: "ge mig någon att älska på riktigt"
(eller just give me some stand-in i väntan på futurum och komma skall)
Ibland blir det bara för mycket.

---

Näe, jag kan inte hjälpa det. Varför kan jag inte få bry mig om? Jag ger bort allt jag har, snälla ge mig något tillbaka. Ett ord eller två, "jag är i Nepal och vandrar i bergen - underbart". Jag skulle bli glad för bara några ord. En liten kommentar någon gång. Ett litet hej för att visa att bloggen blir läst. Jag kräver inte mer längre (men jag önskar dig allt det bästa).

Och varför kan jag inte låta bli att le åt hur livet blir ibland? Tack för allt. Jag kan inte ens beskriva vad det har betytt för mig.

Now, smile and be happy please.. :)

There a saying that goes: "Life is what happens while you're making other plans". Call it faith, luck or Murphy's law, things often don't work out the way we want them to, but that doesn't mean that they're going the wrong way. Just look around and see what makes today differ from yesterday!

Think about it.

En av de vackraste platser jag vet

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...

Och gäst ikväll är Jesus
Han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas
Och Ramlösa blir vin
Han berättar om sina vapen
Sin tid i San Tropez
Om att ge sig själv en chans
Om sin nya Z3
I en värld av idioter
Står han först i kön
Han berättar framför kameran
Om hur han bytte kön
Eller något helt annat
Som också är privat
Om alla dom han älskat
Och dom han bara sög av
Men han sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...

Tycker den här bilden är såååå vacker. En bild säger ju mer än tusen ord och den här talar om så mycket. och visar att livet är bräckligt och även det vackra kan gå i bitar.  

(Och ja, jag har faktiskt själv sett fenomenet med en tulpan som blev sprängd/slagen i bitar)

Det här är en sådan där dag som jag bara inte står ut med. En dag när allting bara känns tungt, tyngre och meningslösheten blir det enda jag ser. När orden fastnar i halsen och tankarna sitter fast bakom tinningarna. En sådan där dag när tomheten dyrkar upp låset till min värld och kliver in oinbjuden. Jag hatar känslan av tomhet! Jag hatar att känna mig ensam och övergiven. Jag hatar frågorna som landar bland alla de redan besvärliga tankarna i mitt huvud - vart leder allt det här? - vart är jag på väg? - vad vill jag egentligen? - vad är meningen med livet? - varför lever pingviner bara på sydpolen? Jag hatar frågorna, jag hatar, hatar, hatar dem - jag hatar dem så mycket eftersom jag inte har något svar.

Jag undrar vad som egentligen är värt någonting. Ibland känns det som om jag förvandlas till en vacker orkidé på en ödslig plats långt bortom världens utkant, som blommar och blommar utan att någon ser. Utan att någon verkar bry sig. Och de stunder jag är som vackrast går obemärkt förbi när ingen tittar åt mitt håll. För vem lyser jag då? Finns det ett värde för en orkidé att blomma sitt allra vackraste när det inte finns någon att sprida skönheten till?

I never wanted the stars                                   (  drömmarna är så många  )
I never shot for the moon                                 (  jag drömmer om musik i mitt öra  )
I like them right where they are                        (  toute la nuit chez toi  )
All I wanted was you                                        (  ligga sked och bara andas  ) 
All I want is you                                               (  nära, nära, tätt intill  )