Såååå länge har jag gått och längtat och verkligen spanat in mig på den högsta nivån på Gratisbio. 2000 poäng skulle ge mig ett presentkort på 700 kr. Och det är så mycket jag skulle kunnat köpa för de pengarna, så jag har sparat, och sparat.. och när man som jag vägrar att använda sig av betalerbjudanden för att samla poäng så tar det sin lilla tid. Och jag var faktiskt nära nu. Nära mina 700 kr i presentkort. Så nära att det börjat klia i fingrarna efter att äntligen göra av med pengarna. Så nära att jag börjat fundera på var jag vill ha mitt presentkort utställt. Så nära.

Och då ändrar Gratisbio sin sida! Uppdaterar. Gör om. Och hela systemet med presentkort ändras om. Och plötsligt är det en generell summa som gäller. 200 poäng = 50 kr i presentkort. Detta innebär väldigt logiskt att de 2000 poäng jag hållt på att samla till helt plötsligt bara är värda 500 kr. Och jag var så nära. Och jag behöver verkligen de där 200 kronorna som skiljer mellan 500 kr och 700 kr, för jag har verkligen inga andra pengar jag kan lägga på kläder just nu (ok, bortse från 40:- kjolen i föregående inlägg). Och Gratisbio tar bort dem från mig.



Så jag är ganska sur just nu.

Jävla Gratisbio.

Dumma, dumma gratisbio.

Det är en annars väldans bra gratissida, men nu blev jag faktiskt så grymt besviken. Dumma!

Det enda som är bra är väl att det finns väldigt många fler butiker nu, men vad gör det när man plötsligt står där med 200 kr mindre att handla för den här semestern???

Dumma Gratisbio.

Idag har vi tillbringat första semesterdagen med att cykla in till stan, för J hade i all stress och hast igår glömt att packa både shorts och badkläder.. Så det fick bli en liten shoppingtur in till stan –men han hittade inga shorts tyvärr. Däremot hittade han ett par badshorts och själv passade jag på att prova ett par turkosa badshorts bara för skojs skull. Sambon tyckte dock att de passade mig så pass bra att han bestämde sig för att köpa dem åt mig. De är supersköna, så jag blev verkligen jätteglad eftersom jag aldrig hade känt att jag kunnat lägga pengar på dem själv.


På vägen hem passerade vi den lokala röda korset butiken och utan speciellt köpsug småtittade jag bland kläderna medan J spanade in böckerna och glasen. Så drogs min blick till en helt underbart vacker kjol som satt på en provdocka. Jag gick dit och ryckte i den lite – en vacker gul-vit kjol med broderade blommor i ljust gråa, gula och beigea nyanser. Med spets längst ner. Eftersom den satt på provdockan gick jag efter ett tag vidare, men vände sedan om och drog lite i kjolen igen. Så för att kolla storlek och pris lossade jag försiktigt på kjolen – storlek L . När jag väl fått av kjolen tyckte jag att jag trots den stora storleken var tvungen att prova den, och visst var den för bred i midjan, men den är inte allt för svår att sy in och för 40:- blev den min. Helt underbar!
 

Vaknade och insåg att jag inte ställt klockan, så jag gräver runt i sängen efter mobilen. Hittar den i ett hörn. Klockan är fyra. Fyra!?! Inte undra på att jag fortfarande är trött. Tyvärr är allergin lite för jobbig, för näsan kliar och med en näsa som kliar och rinner så mycket som min just nu ibland så går det inte att somna om, så det är bara att gå upp för nässprayen och sedan vänta medan den börjar verka.

J har oftast också svårt att sova, fast av helt andra anledningar, så när jag gått upp går han också upp och nu sitter vi vid varsin dator och klockan är snart halv fem på morgonen. Stabilt eller vad? Fy vad jag är trött på den här allergin.

Det här är en direkt fråga till lillasyster. Vill du ha något av nedanstående, eller ska jag kasta det?


Det är alltså:

Vi kom fram till att det kunde vara uppfriskande med en promenad, så jag snörde på mig vandringskängorna och vi begav oss till Willys för att inhandla smör, ägg och mjölk.

Väl hemma var jag så trött att jag inte trodde det skulle bli någon kaka ändå, men slutligen bestämde jag mig ändå för att ta tag i saken, så nu är kakan i ugnen! :) Lite sent på kvällen kanske, men vad gör det?

Jag är helt sjukt sugen på typ kladdkaka. Men utan vare sig smör eller ägg kommer man inte särskilt långt, speciellt inte när affären har stängt. I så fall måste man ta sig långt till nästa affär och det är ju jobbigt.

Hmm.. orka?

Priset på kameran jag vill ha sjunker, mycket bra tycker jag, men fortfarande är det sjukt mycket pengar som jag egentligen inte borde göra av med. Å andra sidan måste jag ju helt enkelt ha en kamera - i alla fall när vi sticker till fjällen i augusti.. tänk att gå upp på Kebnekajse och sedan inte ha en kamera när man väl är där. Så kamera måste jag ha. Frågan är bara hur länge jag borde vänta.

*Priset i titeln är inklusive originalväskan som tillbehör.

Jag har sjukt dåligt med snygga kläder.

Anledningen är väl delvis för att jag aldrig egentligen köper nya nu för tiden. Och anledningen till det är att jag inte känner att jag kan lägga pengar på det, även om jag så skulle vilja. Så jag har dåligt med snygga kläder.

Och att hitta någonting att ta på sig på midsommarfesten är inte lätt, men efter många om och men har jag dock bestämt mig för vad jag faktiskt kan ha på mig på midsommarfesten - en ljus kjol och en mörkturkos top - de matchar kanske inte klockrent, men det gör ingenting annat heller.

Då, när jag väl har bestämt mig slås jag av tanken - jag har ju inga skor!!! Samtliga mina skor är väldigt slitna och dessutom väldigt svarta och definitivt inte särskilt mycket till finskor - och passar således inte alls passar till midsommarklädseln. Suck.

Men det får väl gå. Jag får vara fin en annan dag.

Det är precis vad jag är idag. Lite ur gängorna. Igår var en lång dag som tydligen tog ganska hårt på krafterna, för idag har jag inte alls gjort många knop. Pajerna som skulle bakas har tagit flertalet timmar och pluggandet har gått åt pipsvängen. Jaja, man kan inte vara på topp alla dagar.

Sedan har jag lite smått panik över vad jag ska ha på mig på midsommar, dvs imorgon - jag har typ ingenting!!!

Vi flydde landet igår. Jo, det är sant.

Redan i tisdags började förberedelserna - på stan passade jag på att länsa kontot på kontanter. Svenska sedlar. Utländska sedlar. Sedan gick jag dumt nog omkring på stan och höll nervöst i väskan - visste någon hur mycket pengar som låg där? När samtliga stadsärenden var klara bar det iväg till andra sidan stan för att hämta flyktbilen - en stor jäkla skåpbil utan fönster där bak. Och det kan jag säga, att jag kände mig lite halvkriminell i denna stora bilen, men jag insåg också att jag aldrig skulle använt den för att fly på riktigt - förstår inte alls hur bovar och banditer bär sig åt i alla filmer för att koordinera och köra fort i skåpbilar. Hursomhelst, bilen kom hem och parkerades även om föraren var lite skakis efter detta projekt att köra bilen bara genom staden.

Så igår gick vi upp ohälsosamt tidigt (att gå upp innan kl 5 på morgonen kan inte vara hälsosamt för någon) och innan kl 6 var vi iväg. Målet var Trelleborg och färjan till Tyskland.

En tanke for genom mitt huvud - jag borde kankse lyssna på DEN DÄR låten. Den som det var evigheter sedan jag hörde. Den som jag bara älskar att lyssna på. Låten som handlar om tiden. Tiden som går. För mig handlar den om livet.

Här är Det som var nu med Marie Fredriksson & Patrik Isaksson:

Iväg till mataffären. Brödhyllan. Grönsaksdisken. Ner med potatis, tomater, avokado och banan i korgen. Kyldisken. Kesella och crème fraiche. Och så fetaosten. Bara saffranet kvar, så iväg till kassan. Betala. Packa ner varorna i påsen. Gå hem.

- Nu glömde vi saffran.

Tillbaka i affären.

- Jo, vi skulle ha ett paket saffran också.

- Ok, 36 kr.

Efteråt funderar vi på priset. 36 kr?!?! Brukar inte ett paket saffran kosta typ 12kr, eller max typ 20? Så, vi traskar tillbaka till affären för att dubbelkolla - kassörskan kanske slog in dubbelt? - men med samma resultat. Ett paket saffran kostar verkligen 36 kr!

0,5g saffran för 36 kr, när steg priset på saffran så mycket?

Lagar mat. Makaroner och någon röra med ädelost (som senare visar sig vara oätlig), och känner att röran behöver redas med lite mjöl för att tjockna. Fram med mjölet. I med mjölet. Plocka undan mjölet. Och då - har den där mjölpåsen vikt sig på något konstigt sätt, och jag inser att jag strör mjöl över hela köket - skafferiet, spisen, bänken, kylskåpet, golvet. Så jag vänder automatiskt i rörelsen och försöker få bort mjölpåsen från skafferiet mot diskhon. Med resultatet förstås att jag strör ännu mer mjöl omkring mig.

Suck.

Nu är det väl bara att städa då..

---

Lyckades förresten få till en ganska cool svartvit bild.

...att lukta på min tumme. Den luktar underbart av vanilj. Och riktig vaniljstång blev det också i den varma chokladen som fick bli dagens kvällsmat. :) Tyvärr smakade den inte så mycket vanilj.

Anledningen till att jag var framme med vaniljstången (som tydligen var utgången) var att jag var tvungen att ha i den i mitt lilla projekt, men mer om det en annan gång. ;)

Vanilj doftar i alla fall otroligt gott!

Ibland kräver kokkonsten så lite. En tallrik pasta och Crème Bonjour Cuicine med Karl Johansvamp & Champinjon.

Produktiv dag idag.

Jag har smällt minst 100 bubblor i en bubbelplast som jag hittade under sängen.

Otroligt produktivt.

I could probably not ever wear them to anything, but these are cute...

Nu i studenttider brukar staden intas av sjungande studenter som trallar, skriker, väsnas och skrålar på stan. De åker runt i sina bilar eller hökärror och livet är helt utan bekymmer. Runt, runt kör dessa ekipage och det tutas och visslas.

Det var precis så det såg ut på stan idag - förutom på en liten detalj. Föreställ er ett gäng studenter - vitklädda, med blommor, nallebjörnar och studentmössor. Med visselpipor och tutor. Ett gäng studenter som åker omkring på ett traktorsläp. Fast sen tar ni bort traktorssläpet. Studenterna här åkte inte runt alls, de gick i sina grupper och skrålade istället. Inte någonstans såg jag ett enda fordon, utan det var gruppkaravaner som gällde. Lika mycket skrålande och tutande såklart, men definitivt lite mer miljömedvetet.

Fast det tänkte nog inte studenterna på...

Jag är inte en person som dricker kaffe flera gånger om dagen. Inte heller är jag en person som dricker kaffe varje dag. Mitt kaffedrickande är mest beroende på tillgång. Finns det kaffe så dricker jag gärna en kopp, men hemma är kaffebryggaren nedpackad i något hörn och eftersom jag är den enda kaffedrickaren i hushållet har jag inte heller något behov av att leta fram bryggaren ur sitt gömställe.

När kaffe dock är tillgängligt i någon annans bryggare inte allt för långt bort, så passar jag på. Och jag njuter. Att kaffe kunde vara så otroligt gott kunde jag inte tänka mig när jag började för några år sedan.

När vi kom till Linköpings resecentrum i fredags möttes vi av den här skylten bland cykelställen..



Sjukt rolig tyckte jag och var framme med mobilen och fotade. När vi sedan i måndags var på väg att lämna staden igen hade texten bytts ut.



Väldigt kul. :)

Passade på att besöka farmor när vi var i Linköping. Farmor är 88 år och bor på ett servicehem där hon har en egen lägenhet men folk som kommer och hjälper henne med större delen av de vardagliga sysslorna. Servicehemmets personal kommer ibland och tar ut farmor på en promenad och ibland går farmor ner till servicehemmets eftermiddagsfika.

När vi är på besök och precis har tagit oss igenom en halv vetekrans och ett antal chokladfingrar berättar farmor om hur tråkigt detta eftermiddagsfika på servicehemmet egentligen är. ”Vi brukar väl som mest vara runt 14 pers” säger hon. ”Men det är så mycket krämpor… suck, alla har så många krämpor, så det är ju inte så roligt”. Farmor själv har väl sina egna bekymmer – hörseln är dålig och lederna är inte som de brukade vara. Det blir så när man blir gammal. Men hon är klar i huvudet och inte kan det vara kul att lyssna på sina medmänniskors beklaganden över diverse krämpor var och varannan dag, det förstår ju vem som helst.

Farmor klagade dessutom på att fler och fler reklamutskick, tidningar och tv-sändningar hänvisar till internet - "Vill du veta mer, kolla på vår hemsida www..." - och farmor har inget internet. Anledningen är inte att hon tillhör en generation som har svårt för datorer eller tycker att internet verkar krångligt. På gymnasiet var min klassföreståndare sjukt imponerad av att jag hade farmor som mailkompis. Nej, min farmor har inget emot datorer, men hon tycker däremot att det där bredbandet är så förbaskat dyrt - 250kr i månaden fick hon betala innan hon sa upp det. Så nu har hon inget internet, för så lite som hon använder nätet är 250kr dyrt. Borde det inte finnas något billigare alternativ? Om man bara är ute på nätet någon gång i veckan maximalt..?

Vetekransen är nästan helt slut och asken med chokladfingrar är tom när vi sitter och lyssnar på när farmor berättar om förr, om sommarstugan, om boden som står nere vid sjön efter att den hämtats från en park i flybo där den använts som skjutbana (ungefär som på olika tivolin idag där man skjuter på nallebjörnar och plåtburkar). Hon berättar att hennes söner (min farbror och min far) är intresserade av att hon berättar om historierna från förr - så att de skrivs ner och dokumenteras. "Det är nog enklast om de skriver ihop frågor och intervjuar mig" säger farmor, "för jag tänkte att jag skulle skriva ner allt, och jag har börjat, så jag har tre sidor liggande någonstans.. men jag vet inte var". Jag ska pressa min kära far så att de får till de där intervjuerna.

Tillsist blir vi tvugna att gå eftersom vi har ett tåg att passa - annars hade vi kunnat sitta där länge än. :)

---

Nä, det kan nog vara jobbigt att bli gammal..

Jag tröttnar alltid, eller så blir designen helt enkelt aldrig tillräckligt bra. Just nu är jag trött på den här, så den kommer att formas om. Tyvärr vet jag inte ännu hur jag vill ha det, och troligtvis kommer det att bli alldeles för plottrigt, jag har en tendens att få designen att se plottrig ut. Hursomhelst, just nu lutar det åt någonting sånt här:

Hur får man egentligen folk att läsa ens blogg? Inte för att jag vet om här står något intressant att läsa, men om ingen ens tittar hit så kan ju ingen ens upptäcka att det inte finns något intressant att läsa..

Har du några tips Mållgan??

Telefonen ringer.. displayen visar dolt nummer.

- Hej..?

Tystnad

- Hallå..?

- Ja, hej, jag heter .... och jag ringer från .... Du har ju tidigare mottagit produkter från oss, och sedan sa du upp det och angav att anledningen var en kostnadsfråga. Stämmer det?

- Eh, ja.

- Men i övrigt var du nöjd med produkten?

- Eh, ja, jodå. (Känner här att jag inte orkar gå in på någon förklaring till att jag inte gillade det alls, så tänker att det är väl enklast att hålla med...)

- Jo, det var flera av våra kunder som har lämnat samma svar och nu har vi därför lyckats sänka priset till halva priset. Detta på grund av att vi skippat en del mellanhänder.

- Jaha. (Väntar på att hon ska erbjuda mig att återuppta prenumerationen, vilket jag inte vill)

- Bor du kvar på samma adress?

- Eh, nä.

- Nähä, var bor du då då?

- [uppger gatans namn]

- Är det något nummer där?

- Eh, ja... [uppger lite motvilligt ett nummer]

- Då kommer du att få det här paketet varje månad för 99kr. Och som medlem har du...

- Eh, va? Men jag vill inte ha det.

- Nähä (försäljaren låter uppriktigt förvånad). Varför inte det?

- Jag är inte intresserad.

- Jaha, då får jag be att tacka för mig..

När jag nu försöker vara artig och åtminstone lyssna på erbjudandet istället för att avbryta direkt eller slänga luren i örat på tjejen, så försöker hon pracka på mig en prenumeration utan att ens fråga mig om jag vill. Så kan man väl inte göra???

Jag avskyr dessa förbannade försäljare!!